Startsida

fredag 6 juli 2018

Tanken slog mig

Först vill jag bara säga att bilden är lånad från Facebook från en utav de sjugårdar som levererar mjölk bla.
I går kväll slog tanken mig....JAG KANSKE INTE HINNER KOMMA TILL VÅR LÄGENHET.
I onsdags morse åkte jag till jobbet som vanligt och kände absolut inget konstigt mer än att jag var trött. Det är ju inte ovanligt när jag kliver upp i ottan för att ta bussen 05:21. Jag vet inte riktigt heller vad det var som triggade igång det hela som fick mig att må så ända in i bomben dåligt. Jag stämplar in och lägger matlådan i kylskåpet. Sedan ställer jag även upp några böcker som jag skänker till någon som vill läsa i bokhyllan i matsalen. PANG! Jag känner en konstig känsla i mitt bröst. Den känns inte bekant. Jag går in i omklädningsrummet. Börjar byta om till fabrikskläderna. Då känner jag att jag måste på toan....det är ett sådant starkt tryck i min kropp så jag behöver tömma ut lite. När jag väl sitter på toan känner jag mycket mycket kraftiga smärtor i bröstet som är så kraftiga att jag måste knäppa upp BH. Sedan kommer kallsvettningarna och illamåendet. Smärtan i bröstet håller i sig kraftigt. Då kom tanken upp....jag kan inte sitta här - tänk om jag dör. Då är det absolut ingen som saknar mig inom den tid för att kunna ge mig en räddning. Så ut från toan och sätter mig på en bänk i omklädningsrummet. Då kommer två av mina kollegor. MEN GUD VAD HAR DU GJORT, DU ÄR JU ASKGRÅ I ANSIKTET? Jag mår inte bra svarar jag då. Du måste åka till sjukhuset. Det klassiska svaret kom från mig....Nej det är inget fel på mig. Men i vilket fall som helst så ringer de min chef och han skjutsar mig till närakuten på Sammaritehemmet. Där jag får träffa en utländsk sjuksköterska som säger att jag har magkatarr eller magsår!!! Ge mig EKG säger jag då. Hon går ut och pratar troligen med en läkare som kommer och säger att det ska tas EKG. Sedan rullar allt på väldigt fort. Läkaren läser av EKG:et och säger att detta ser inte bra ut. Fram med syrgas, två puffar nitroglycerin under tungan. Hela denna tid sitter min chef med mig på rummet som om han vore min älskade livskamrat. När han och jag blir ensamma en stund kom då tanken upp i mig att jag har fått hjärtinfarkt. Jag gråter o gråter ... säger till honom att JAG ORKAR INTE DET HÄR flera gånger. Han stackaren säger bara lungt och ser på mig Jag förstår! Jag förstår! Vi hinner inte säga så mycket mera. Sjuksköterskan kommer in och säger att de ringt efter en ambulans. Min chef säger då - vill du att jag ringer någon? Alltså VEM skulle han ringa till? Gubben - nej. Min utmattningsdrabbade sjukskrivna dotter - nej. Ja tankarna flög i mitt huvud....nej vi väntar svarade jag. Väl inne i ambulansen träffar jag två helt underbara killar. De tar ett nytt EKG.....sätter en nål i armvecket. Pratar på lungt o harmoniskt. Men ditt EKG ser ju bra ut! Då säger de att de åker på så himla många fall med bröst smärtor ....men väldigt några är förknippade med hjärtinfarkt. Jag berättar om min livssituation. Då klappar de mig på axeln och säger att detta är troligen stressrelaterat. MEN vi är inga läkare utan vi skjutsar upp dig till Akademiska så får de titta på dig och ta lite prover. Hela hela tiden är han vid min sida min chef....
Väl på sjukhuset blir det ny EKG samt provtagning. Samma resultat på EKG:n som i ambulansen.
Lång lång väntan innan jag fick lämna sjukhuset. Så hela mitt arbetspass gick åt att ligga i sjukhussängen. Min trogna chef vid min sida. Jag bad honom gång på gång att åka till jobbet. Men nej jag lämnar dig inte....han säger även att han bokat av samtliga möten för dagen. Runt kl 13:30 går vi ut från akuten till bilen. Hinner inte långt ut - bara ut i väntrummet. Då sprutar min arm med blod från armvecket där nålen suttit. VAD SKA JAG GÖRA SÄGER DÅ MIN CHEF? Säg till någon torka upp på golvet - jag fixar mig själv, säger jag. Men de som känner mig rätt förstår nog varför jag säger att jag fick fixa det också. En sådan gå på människa som jag är.  Vilken resa på en enkel onsdag! Allt gick bra och tankarna far i mitt huvud. Men som vanligt far det mera tankar hos människor i min närhet. Du måste sjukskriva dig! VAD FAN VET MÄNNISKOR? Mitt jobb ger mig energi, vilket inte så många människor runt omkring mig ger. Att jag har en inre stress är hur i hela friden ska jag fixa detta med flytten, lösa bilfrågan med plan A o plan B, hur ska jag hinna städa garage, 3 Jordkällare, förråd samt stora huset på tiden som är kvar, samt hur går det med att kasta sopor med släpkärra när jag aldrig kört någon släpkärra..... frågorna, funderingarna är många.... DET LÖSER SIG!  Jag får hjälp av barn och mågar det vet jag. Kollegor har också sagt att de ställer upp. Men att sjukskriva mig gör jag inte. Då tror jag att jag kommer mår 100% sämre.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar