Startsida

fredag 15 september 2017

Svårt att förklara sin väg genom livet

Bilden är lånad från nätet.
För en vecka sedan gick jag hem från jobbet med tårarn rullande ner på kinderna.
Som jag berättade tidigare var det en skitsak som triggade igång mig. 
Jag kände mig inte redo att börja jobba idag så hade då bokat en tid hos en doktor för att få förlängd sjukskrivning vilket jag fick med 1 vecka till. Jag hoppas att jag kan orka börja jobba då. Men det är svårt att prata med en läkare som inte har varit med från början av denna jävla resa. Vad hinner jag få ur mig på de korta minuterna? Kändes som jag hade hittat på denna historia. Kändes som jag inte var trovärdig i läkarens öron. Hm....din man jobbar han? NEJ...han stapplar fram som en gammal gubbe och vänster arm kan han knappt inte röra. Hm....vad gör du hemma hela tiden? Hm...vem lagar maten? Hm...kan inte barnen hjälpa till? VAD helvete de har ju egna familjer att ta hand om...vi bor inte alla under samma tak. Vi bor inte något generationsboende!!! Det kanske skulle vara bra för min del med generationsboende...då får jag ju dela min vardag med andra. Hann inte nämna att min man även går igenom en utredning på minnesmottagningen. Där han nu har gjort två tester och tack o lov får ett återbesök i veckan. Den överläkare som vi träffade första gången var fruktansvärt förstående. Hon sa att det är jobbigare för din omgivning än för dig själv till min man.
Nej dags för mig att jobba med mig själv nu tror jag. Kost o motion samt livets nyckel sömn....jag skiter i allt annat. Lätt som en plätt...eller hur?
Ta vara på livet och varandra.LEV NU.Kram Marie

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar