Startsida

tisdag 19 september 2017

Farligt för mig

Livs farligt för mig att höra bok resentioner om böcker på Go kväll i SVT. Kvinnan som berättade om just denna bok Välj honom av Agnes Ledig berättade med en sådan inlevelse. Tur är att boken är inbunden .....för jag köper bara pocketböcker. Men kan ju låna på biblioteket.
Så här står det om boken på Bokus.com
Fransk feelgood som berör

Den unge brandmannen Roméo hamnar på sjukhus efter att ha blivit svårt skadad i en eldsvåda. Där möter han sjuksköterskan Juliette. Hon lever i en destruktiv relation med en våldsam man och vill så gärna få ett barn, för då kommer nog allt att bli bra. Juliette engagerar sig både i patienten Roméo och hans 14-åriga lillasyster Vanessa, som han har vårdnaden om. Men efter tillfrisknandet tappar de kontakten och Juliettes man blir alltmer kontrollerande. Tre år senare är hon äntligen gravid. Då råkar hon ut för en olycka. Roméo arbetar fortfarande som brandman och nu är det han som får rycka ut till Juliettes räddning.

Välj honom är en roman som går rakt in i hjärtat. Det är en varm och hoppingivande berättelse om sorg och glädje i några vanliga, men ändå helt speciella människors liv.

En annan bok som också kom upp i programmet var denna Vera av Anne Swärd som hade 5 ⭐️ vilket betyder att en är omtyckt och bra.


Den kortaste kärleken kan ibland få de längsta konsekvenserna. Under falskt namn kommer den unga Sandrine från krigets mörker till ett soldränkt försommarsverige. Året är 1945. Hennes enda bagage är ett barn hon tänkt göra sig av med, och en hemlighet som hon är beredd att göra vad som helst för att behålla.
Sju månader senare står hon brud på en ö längst ute i skärgården. Kvinnoläkaren Ivan Ceder har sökt dispens för sin ännu inte giftasmyndiga brud, den hälften så gamla Sandrine. Bakgrund: okänd. Sjutton år, med döden bakom sig och livet framför sig?
Genom att säga ja till Ivan gifter Sandrine in sig i en främmande värld: den stora överklassläkten Ceder. Under bröllopsnatten drar en farlig snöstorm in över arkipelagen och hela festföljet fryser fast ute på ön. Det är som om denna natt förebådar hur resten av äktenskapet ska bli - en iskall mesallians byggd på hemligheter, lögner och rädsla.

Vera är Anne Swärds fjärde roman, om flykt och överlevnad, om mödrar och döttrar; om skuld och kärlek som följer med i generationer. 

Jag och böcker. Hela bokhyllan full med böcker som skall läsas och även en eller två lådor i kattvinden.
Alltså inte köpa böcker men helt OK att låna på biblioteket.
Det finns en blogg som heter Farbror Fri som har gått i pension vid 40 års ålder. Jag följer hans fru på Instagram  - enkelboning. Hon rekommenderade om en bok

Skaffa dig ett liv före döden! ?Den som har mest grejer när han dör vinner?, västvärldens mantra har visat sig bara vara en trist tävling som inte gör någon särskilt lycklig. Att frivilligt leva enklare och medvetet se över sina vardagsval är ett sätt att ta ställning och att dra sitt strå till stacken för en hållbar personlig och global utveckling. I den så kallade ?Simple living?-rörelsen ligger fokus på personlig utveckling då allt fler vill ta större ansvar, men vill göra det på sitt eget sätt.

Allt fler är villiga att omvärdera sin livsstil för att ?ta tillbaka tiden? och satsa på det som är viktigt för just dem: relationerna, ett eget skapande eller att leva mer naturligt. Det handlar om att hitta ett nytt förhållningssätt till livet, tiden och tingen för att vårt materiella välstånd inte ska bli ett fängelse av statusjakt och trygghetsnarkomani, utan en språngbräda till ett liv att växa av.

Lev enklare är en tankebok och konkret handbok i ämnet frivillig enkelhet där knepet är att skala bort allt onödigt och fokusera på det du tycker är viktigt. I varje kapitel varvas den löpande texten med inspiration, frågor att fundera över och förslag till förändring. Lev enklare hjälper dig att få ihop vardagspusslet, att finna din motivation och egen drivkraft och därmed skapa ett rikare och mer meningsfullt liv på längre sikt. Giséla Linde är frilansjournalist och skriver om hälsa, personlig utveckling och livsstil. Att leva enklare är ett tema som även går igen i Gisélas eget liv där hon i flera år försökt hitta sitt ultimata liv genom att experimentera med olika arbetsuppgifter, arbetsförhållanden, boende och konsumtion.

Intressant läsning om enklare levene.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie


måndag 18 september 2017

Bli arg på sig själv

Alla människor har nog någon gång blivit arg på sig själv. Det är inget ovanligt. Misstag kan göras. Saker kan sägas som kanske inte är lämpliga att nämnas. Ja ni känner nog igen er.
Men att få en bekräftelse utan att behöva fråga om hur bakgrunden är känns inte bra.
Detta har hänt mig flera gånger i livet. Eller så målar jag upp en egen historia kring bakgrunden.
Så från och med nu - ska jag inte göra dessa misstag, inte alltid säga vad jag tycker - för vem mår dåligt av misstaget eller det som sägs inte passar in hos mottagaren? Jo i detta fall jag.
Varför gör jag detta?
Jag får helt enkelt göra som jag tyckte att flera människor gör. Helt enkelt strunta i vissa saker. Så får det bli. Varför ska jag inte kunna göra som många andra?
Ta vara på livet och varandra.LEV NU. Kram Marie

Energipåfyllning

Denna bild är lånad från Facebook och den är tagen på en plats som heter Ottsjö ligger i Jämtland.
Jag älskar hösten då det bara är att krypa in gärna under en filt med en kopp te och en bra bok. Men även att kunna tända ljus och njuta av en kopp te vid brasans sprak. Bara att få ta vara på sig själv. Även kunna få njuta av frisk luft och naturens fina konstverk och färger. De ger mig energi. Att få vara med mina barnbarn ger absolut mest påfyllning i energi förrådet. Här kommer lite bilder från helgen.
Sedan har jag fixat mysfaktor ute. Hoppas att de kommer att hänga kvar länge. Det går att ha både värmeljus och talgbollar till fågelföda.
Ta vara på livet och varandra.LEV NU. Kram Marie




söndag 17 september 2017

Utmattningssyndrom

Oj vilken bra artikel jag läste på Facebook. Det var Åsa Nyvall som har skrivit om den i bloggen för tidningen Topp Hälsa. Här kommer den
Väldigt många drabbas av det som tidigare kallades för utmattningsdepression, men som idag diagnostiseras som utmattningssyndrom. En sjukdom som oftast inte syns utanpå och som vanligen drabbar högpresterande människor som kämpat på allt för länge.
När man har drabbats är det inte så lätt att förklara hur det är, eller vad man behöver. För man har fullt upp att bara orka med dagen som ligger framför. Så därför har jag satt samman sådant som jag tänker att den som hamnat i utmattning önskar att omgivningen skulle förstå.

1. Det är svårt att acceptera!

De allra flesta som drabbas av utmattningssyndrom är personer som är högpresterande och vana att kunna hantera att mycket pågår i livet. Många gånger också med en stolthet över att vara kapabla och få mycket uppmärksamhet för allt de får gjort med en sådan hög kvalitet. Men det gör också att det blir väldigt svårt att acceptera sjukdomen. Att själv komma till insikt att orken inte finns. Att kraften inte finns. Att lusten inte finns. Många kämpar på alldeles för länge och ignorerar alla signaler. För att vara duktiga. För att vara till lags. För att vara kapabel. I efterhand brukar de flesta säga sig ha kunnat se olika signaler fram till fallet – men i stunden är signalerna otydliga. De läggs åt sidan och det finns alltid yttre omständigheter. Det blir bättre sen… Så en person som drabbas av utmattningssyndrom är en person som har kämpat hårt länge. Det är inte någon som har legat på sofflocket och tagit genvägar. Det är ingen lat person som nyttjar ett system. De har slitit länge. Allt för länge.
girl-1031641__180

2. Det är en sjukdom!

Det finns en diagnos. Det är ett sjukdomstillstånd. Hjärnan fungerar inte som den brukar. Det finns numera forskning som visar på förändringar i hjärnan vid utmattningssyndrom, som ger – vad man tror – permanenta förändringar på hjärnan. Det blir svårt att minnas saker. Svårt att komma ihåg saker. Man får koncentrationssvårigheter. Har svårt att bibehålls fokus. Man kan få läsa samma text flera gånger, med resultatet att innehållet ändå inte fastnar. Så har förståelse för det här och sätt inte svåra uppgifter i händerna på någon som nyligen har fått den här diagnosen. Kräv inte att personen ifråga skall kunna delta i komplexa diskussioner, finna lösningar på saker och vara med och analysera olika valmöjligheter och dess konsekvenser. Presentera istället en lösning och fråga om det är ok eller inte. Förenkla och underlätta.

3. Det syns inte på utsidan!

När du träffar en person som har utmattningssyndrom är det inte säkert att du ser det. Personen ifråga har förmodligen ansträngt sig ordentligt inför ert möte. Så troligtvis går du från er träff med känslan av att han eller hon nog är på rätt väg. Men det kan vara precis tvärtom! Som sagt var så har säkert detta möte krävt enormt mycket energi och stor ansträngning från personen ifråga. Att orka göra sig i ordning. Att orka ta sig dit. Att orka sätta på sig ett leende och hänga med i samtalen. Förmodligen krävs det sedan dagar av återhämtning efter ett sådant socialt möte. För att komma tillbaka till samma nivå som man var på innan mötet blev bestämt. En timmes träff med dig är inte representativt med resten av dygnets timmar.

4. En enkel uppgift blir som att bestiga ett berg!

Det som man tidigare gjorde utan att egentligen lägga någon tanke på, det blir vid utmattningssyndrom en enormt stor uppgift. Att till exempel gå och handla ett paket mjölk, kan ta en hel dag att få gjort. Något som man tidigare kanske bara svängde förbi macken på lunchrasten för att lösa blir nu näst intill oöverstigligt. Det skapar stress att göra sig i ordning, ta sig dit, vara beredd på att träffa någon och sedan ta sig hem igen. Så ha detta i åtanke. Be inte någon som befinner sig i utmattning att hjälpa dig med saker som du anser är enkla och lätta. För personen ifråga är det som du ser som simpelt som att bestiga ett berg, vilket kan innebära enormt mycket stress och energitapp.

5. Förändringar skapar oro och stress!

Med tanke på att enkla uppgifter och sociala möten kräver mycket energi och förberedelser för att klara av, blir det väldigt stressande när något som är bestämt förändras. Även om det i dina ögon är något som är positivt eller som inte gör någon direkt skillnad från ursprungsplanen. Så försök att hålla dig till det som är planerat. Överraska inte eller ändra inte saker i sista minut. Det kan du göra sen – men inte nu under sjukdomstiden.
mother-1327186__180

6. Relationer blir krävande!

Att höra av sig och delta i olika sociala sammanhang blir kravfyllt. Och att inte klara av det skapar skuldkänslor. Det här är en person som troligtvis har varit mycket social. Bjudit in, hört av sig, varit till lags och varit mån om sina vänner och bekantas välbefinnande. Men nu blir ett samtal att ringa jobbigt. Att svara på ett sms kan ta flera dagar. Och att få besök känns inte just nu som ett härligt alternativ. Ha förståelse för detta. Ställ inga krav och var tydlig med att så är fallet. Berätta att du kommer att finnas kvar och att personen ifråga som har utmattningssyndrom nu i första hand skall prioritera sig själv och sitt tillfrisknande. Men sluta inte själv att höra av dig. Skicka ett sms då och då – tala om att du tänker på personen ifråga och finns där när han eller hon orkar ses eller prata. Men förvänta dig inget svar tillbaka. Och var medveten om att det inte har något med dig att göra. Det finns helt enkelt ingen ork.

7. Ingenting känns roligt!

Man tappar lusten att göra saker. Känner inte igen sig själv. Det som man tidigare tyckte om skänker nu ingen glädje. Många förlorar också sin sexlust. Allt som brukar vara lustfyllt blir istället kravfyllt eller ger en känsla av tomhet. Så tvinga inte den som är drabbad att göra en massa saker som han eller hon borde tycka om. Eller har tyckt om. Men inkludera och fråga om din vän vill följa med. Igen, förvänta dig inget svar. Förvänta dig inte ett rungande ja. Men ge personen ifråga chans att kunna få följa med om det är så att det just den dagen finns lite energi. Men låt det alltid finnas en bakdörr. Att få veta att det är ok att backa ut i sista sekund, eller ge besked i sista sekund.

8. Det går inte att vila bort!

Jag tror att de allra flesta som har eller har haft utmattninssyndrom har fått höra något i stil med ”Du är nog bara trött och behöver sova lite” eller ”Ta en veckas semester och åk iväg till solen och värmen, så skall du se att du får tillbaka din energi”. Men har man fått utmattningssyndrom spelar det ingen roll hur mycket du sover. Du är precis lika trött när du vaknar. Den första tiden när man har accepterat att man är sjuk brukar de allra flesta bli mer eller mindre sängliggande. Men är fortfarande lika trötta. Att vila och sova är läkande. Men det är skillnad på att vara utarbetad, där det kan hjälpa att vila eller ta semester, mot att ha blivit sjuk i utmattningssyndrom där hjärnan och hela systemet är ur funktion. Så ge inga käcka tips på vad som hjälper. Utan finns där och uppmuntra den drabbade att få vara egoistisk och för en gångs skull prioritera sig själv. Att lyssna till kroppen. Och se istället om du kan underlätta på något sätt i vardagen, så att tiden till återhämtning finns.

9. Det ger mycket skam och skuldkänslor!

En person som insjuknat brukar som sagt var ha väldigt svårt för att acceptera sin diagnos och känner ofta enorm skam över att ha blivit drabbad. De känner sig svaga och icke kapabla. Och kan också bära på en känsla av ”att jag borde vetat bättre”. Det finns rädslor för vad andra skall tycka och tänka. Rädsla för att någons skall tycka att man är lat och inte bidrar. Var medveten om det och visa tydligt att du inte skuldbelägger. Tala om att det är ok att vara sjuk. Berätta att du är stolt över din vän som nu tar det på allvar och att acceptera att man är sjuk och inte orkar är det första steget till att tillfriskna.
man-and-dog-1149400__180

10. Det är lätt att trilla tillbaka!

Den kanske allra största utmaningen är när man blivit ”frisk”. Att hantera livet i den vanliga vardagen men nu med en ökad stresskänslighet. För efter utmattningssyndrom har man en ökad sårbarhet för stress än tidigare. Kroppen reagerar snabbare och man behöver vara mer rädd om sig. Fylla på energi. Vila. Eftersom många är högpresterande och vill tillbaka till sitt ”gamla jag” kan det bli tufft att inse och acceptera att förändringar behöver göras för att må bra och hantera sitt liv. Att skala av. Att sänka kraven. Att säga nej. Och många gånger trillar man tillbaka. Men det behöver inte vara farligt. Om det första fallet inte är så djupt och man ser det och kan hantera det med förståelse och en ny erfarenhet. Så som livet är. Att lära genom att leva. Att vara modig att prova, men också lyhörd och villig att ändra för att må bra. Som vän är det fint att du är lite observant. Om ni tillbringar tid tillsammans, se till att det alltid finns återhämtningsluckor. Att ert schema med aktiviteter innehåller luft. Ha respekt för att han eller hon kanske behöver lägga sig tidigare, sova längre, ha egentid för återhämtning och reflektion. Och framförallt – förvänta dig inte att han eller hon är som tidigare – innan sjukdomen. Utan omfamna din nya vän, med nyfikenhet och stolthet över det som han eller hon lärt sig.
Precis så kan vissa människor ha det. Tänk på det.
Just nu känner jag mig stressad och det tog mig nog en vecka att komma på VARFÖR.
Min gubbe går igenom en utredning på minnesmottagningen. Han var där torsdagen den 7 september och just den kvällen hände det mycket i mitt liv. Jag kunde inte byta en utelampa och hade problem med att få dit en låda i köksinredningen. Dagen efter hände den lilla, lilla grejen på jobbet - PANG ...det fungerade inte längre för mig i min hjärna. Då svarade kroppen med tårar. Jag gick hem med sjukskrivning. I fredags hade en vecka gått och jag har inte gjort många knop här hemma mer än att försökt att återhämta mig. Gjorde ett besök till husläkaren ( som inte förstod allt jag hade gått igenom - svårt att hinna tala om allt på den korta stunden). MEN i fredags eftermiddag blev vi uppringda av en sjuksyster på minnesmottagningen som sa att min man ska på återbesök dit. DÅ kände jag först en lättnad sedan kom nästa oro OM nu kommer svaret på proverna. Tänk om han verkligen har något annat än sin skada. Det återstår att se.
Ta vara på livet och varandra.LEV NU.Kram Marie


lördag 16 september 2017

Tacksam

Jag är så himla tacksam över att jag har fått låna fotoalbum av min pappas kusiner Anita och Sören.
Jag kommer visa mera och berätta mera framöver. Men denna lilla stuga är min pappas mors mormor och morfars stuga i Viksta. Måste nog ta fram släktforskningspapprena.
Ta vara på livet och varandra.LEV NU.Kram Marie

fredag 15 september 2017

Svårt att förklara sin väg genom livet

Bilden är lånad från nätet.
För en vecka sedan gick jag hem från jobbet med tårarn rullande ner på kinderna.
Som jag berättade tidigare var det en skitsak som triggade igång mig. 
Jag kände mig inte redo att börja jobba idag så hade då bokat en tid hos en doktor för att få förlängd sjukskrivning vilket jag fick med 1 vecka till. Jag hoppas att jag kan orka börja jobba då. Men det är svårt att prata med en läkare som inte har varit med från början av denna jävla resa. Vad hinner jag få ur mig på de korta minuterna? Kändes som jag hade hittat på denna historia. Kändes som jag inte var trovärdig i läkarens öron. Hm....din man jobbar han? NEJ...han stapplar fram som en gammal gubbe och vänster arm kan han knappt inte röra. Hm....vad gör du hemma hela tiden? Hm...vem lagar maten? Hm...kan inte barnen hjälpa till? VAD helvete de har ju egna familjer att ta hand om...vi bor inte alla under samma tak. Vi bor inte något generationsboende!!! Det kanske skulle vara bra för min del med generationsboende...då får jag ju dela min vardag med andra. Hann inte nämna att min man även går igenom en utredning på minnesmottagningen. Där han nu har gjort två tester och tack o lov får ett återbesök i veckan. Den överläkare som vi träffade första gången var fruktansvärt förstående. Hon sa att det är jobbigare för din omgivning än för dig själv till min man.
Nej dags för mig att jobba med mig själv nu tror jag. Kost o motion samt livets nyckel sömn....jag skiter i allt annat. Lätt som en plätt...eller hur?
Ta vara på livet och varandra.LEV NU.Kram Marie

Så synd

I tidningen Gård &Torp kom denna ljuvliga bild upp på ett så himla fint hus, ett riktigt drömhus.
Texten som bilden fanns med på Facebook löd så här:
Nu är villorna i Petersvik utanför Sundsvall till salu hos Mäklarhuset. De får inte stå kvar utan måste flyttas. "Lägsta anbudspris 1 krona."  
Vi citerar en av våra krönikörer, Gustav Bergström, alias Rävjägarn: "Otroligt sorgligt att det skulle sluta så."
Sätt dig in i sakfrågan på www.räddapetersvik.nu

Jättetråkigt att att husen måste ge vika till annat.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

torsdag 14 september 2017

Avundsjuk

Jag läser väldig mycket bloggar. Det blir som vänner på något sätt. Även fast jag inte träffat någon av de människor, för utom min dotter Jannice, som bloggar kan jag lätt bli avundsjuk på dem.

Lena är en kvinna som har någon chefsposition. Kommer från Uppsala men bor i Enköping. Hon beskriver sin ålder på detta vis " är 28 nyss fyllda 35 men är inne på mitt 51:e levnadsår, om ni förstår".
Hon bloggar om poolhäng,brashäng,resor,hemmaprojekt,besök vid sjön och ett och annat träningspass. Alltså denna kvinna följer jag både på bloggen http://gottforsjalen.se/ och Instagram gottforsjalen. Nu vet jag att hon har gått igenom en skilsmässa så det blir kanske inte så mycket skrivet i bloggen just nu om poolhäng eller brashäng. MEN desto mera om resor. Hon har varit med kvinnliga äventyrare till Åre, berättar om mitt favorit ställe Kalifornien och just nu är hon på resa med sina söner i New York. Hon visar så underbara bilder. Tänk att få följa med henne i hennes resväska nästa gång hon drar iväg. Eller tänk om hon skulle starta ett företag med resor för bara kvinnor....jag skulle lätt vara en deltagare. Nu fick jag även nys om att kunna följa Charmigt_sa_charlie... http://charmigacharlie.blogspot.se/ även hon en kvinna att kunna bli avundsjuk på tror jag. Vilka underbara bilder hon delar med sig på sin Instagram. Hennes blogg måste läggas i favoritlistan.
Tack Lena för att du delar med dig.

Det finns även en kvinna som heter Isa och hennes blogg hittar ni här http://isastradgard.blogspot.se/
Hon visar bilder från hennes ljuvliga trädgård. Henne blir jag också avundsjuk på. Jag vill också njuta av en härlig trädgård med blommor, växthus, trädgårdsrum....ja hon har till och med en ruin. Så himla snyggt.

Ja många bloggar finns i min lista och många följer jag. Läser inte alla hela tiden men tittar in lite då och då.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Hur svårt ska det vara?

Hur svårt ska det vara att älska det boende jag har?
Den frågan kan man ställa till mig hur många gånger som helst.
Men i mitt huvud har det alltid funnits drömmar OM ett litet hus typ som detta lilla torp på 36 kvm som nu är till salu. Torpet ligger i Österby och utgångspriset är 995 000 kr. Det kommer säkerligen stiga väldigt i pris när det är fantasipriser på allt just nu. Såg i dagens unt.se där de kunde ge 1,9 miljoner för en 1:a i Luthagen i Uppsala. Men vad tänker människor med? Inte fanken kan man betala dessa pengar för en sådan liten lägenhet? Men tydligen betalar folk vad som helst bara för att bo.
Men åter till min dröm i huvudet....litet hus. När jag bodde hemma och var typ tonåring. Då gick jag ofta i kolonilotts området Flora i Fålhagen och kollade in små stugorna. Nu äger jag med min gubbe ett stort hus ca 150 kvm och är inte nöjd....eller jo visst är jag nöjd, men skulle vilja göra om så mycket. Mycket mera nu än innan min gubbe råkade ut för olyckan. Men tanken om just renovering...eftersom min gubbe har tummen mitt i handen och även jag...så blir et kanske lite svårt OM inte annat väldigt dyrt.
Drömma går ju alltid.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

lördag 9 september 2017

Det gör ont

Det gör så himla ont att se min älskade gubbe ha ont. Han är ju en person som inte brukar klaga eller ens nämna om sin smärta. Men att se hans tårfyllda ögon av smärta gör ont. Värktabletter,fleeströja,linement och värme dyna.....ingenting hjälper. Han säger att det känns som en kniv sitter i axeln. Vad ska jag göra? Säger till honom att vi måste uppsöka läkare. Men då säger han inget mera.
Jag har köpt en onödig grej...ett nytt mobilskal.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Utbränd eller vidbränd

Nu kom det - som alla människor varnat mig om - utbrändheten.
Kände redan i torsdag att det stod inte rätt till. Blev stressad av att inte kunna sätta tillbaka en låda i köksinredningen, kunde inte byta utelampa och sedan en jävla enkel sak på jobbet triggade igång allting. Det bara brast. Gråtande gick jag in till chefen och sa att nu åker jag hem och kommer inte på hela helgen. Punkt slut. Det som hände på jobbet var igentligen ingenting mera än att en kille skulle byta avdelning, en annan ska vara pappaledig och de två som är kvar har inte mycket behörigheter samt att de skulle komma två nya....vilket innebär att jag ska dra det tunga lasset. Jag vill bara vara i min egna bubbla och göra mitt jobb inte dra lasset med att utbilda och hålla ordning. Nej nu får det vara nog. 
Ta vara på varandra och livet. LEV NU. Kram Marie

lördag 2 september 2017

Känslor


Känslor kan vara smärtsamma, sköna, lugna, arga...ja nästan hur som helst.
Men att vara bredvid sin käraste och se hur han kämpar med sina dagliga smärtor är ingen skön känsla kan jag säga. Det är som om mitt hjärta gråter och det känns orättvist. Ett måste på måndag är att få starkare värktabletter.
Jag gråter ofta invärtes - det är svårt att beskriva. 
Jag har jobbat natt vecka den veckan dom varit och sovit 3 1/2 timme på fredagen. Vilket innebar nattbakis fredag och även i dag lördag. 
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie 

söndag 27 augusti 2017

Trädgårds event

I går var jag, gubben och en dotter på trädgårdsevent i Grillby.
Allt startade i ett fruktbart samarbete med kärlek för trädgården. Ida Olsson och Martin Hjelström som driver Hummelbo trädgårdar - http://www.hummelbo.se/web/hem/ gjorde ett professionellt uppdrag att designa och anlägga delar av Charlotte Urells familjs trädgård 2015. Charlotte och hennes mans tankar om hur deras trädgård skulle kunna utvecklas samt Ida och Martins professionella tankar om hur en trädgård kan utformas föll väldigt väl ihop. När uppdraget skulle avslutas kände de alla tre att de inte ville sluta samarbetet. De funderade på vad de kunde göra tillsammans. Tanken att kunna inspirera allmänheten genom att öppna upp och bjuda in till offentliga gröna möten i sina privata trädgårdar dök upp och det var starten till företaget Familjen Grön - http://familjengron.com/ där de tre samarbetar idag. Vilken grej.....så det gick att köpa växter och trädgårdsgrejer där. Så jag kom hem med 3 växter, 2 maschallhållare ( se bilder nedan) och 2 vallmostödpinnar. Nästa event är 2-3 december och i Uppsala.
Nu vill jag jobba med min trädgård. Börja om från början liksom. Huvudet är fullt av drömmar....så det gäller bara att hålla i dem. Har ett projekt med en säng först. Gäller bara att få hem den.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie