Startsida

lördag 4 november 2017

När orken saknas

Barnbarnen är det absolut ljuvligaste jag (vi) har fått i livet. Men de är för intensiva att orken saknas till att få njuta av dem till 100%. Lagom är bäst. De tre största har tillbringat här med fredagsmys med tacos och övernattning. Samt de först komna barnbarnet William fick en natt till innan. Men oj vad trötta vi blev gubben och jag. Speciellt gubben tror jag. Återhämtning för min del fanns inte heller. Nu hoppas jag på lika bra väder i morgon som idag så att jag kan få fönstrena tvättade. Dubbelt upp med allt här hemma när jag är den som gör allt. Körde diskmaskinen, lyckan var gjord att jag skulle slippa diska. Vad hände när jag plockade ur den? Jo jävla maskin .....något jävla fel på den så underersta korgen odiskat. Jag orkar inte med alla motgångar. Nu vill jag bara stänga dörren till vårt hus - ge nyckeln till nästa boende. Samt kliva in i mitt nya boende som dock bara finns i drömmen.
Lilla Algot bus hittar då på så mycket....han lyckades få omkull min betonghäst. Jätte tråkigt - men det går ju inte att bli arg på honom som bara är lite över året. Får nog se det som att han hjälper till att rensa upp  här hemma.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

söndag 29 oktober 2017

Tacksamhet till 100%

Jag är glad och fantastisk tacksam över de otroligt fina vännerna som hjälpte till här hemma igår.
Ni ska bara veta hur det känns i mitt hjärta och mitt huvud. 
Vägpinnarna är på plats och granhäcken är ansad. Så jäveluset skönt. TUSEN TACK.
Jag önskar att jag kan göra något för dem. De sitter i allafall på en speciell plats i mitt hjärta.
Ta vara på livet och varandra.LEV NU. Kram Marie

fredag 27 oktober 2017

Stressad

Att vara stressad över livet jag lever har jag aldrig någonsin känt förut. Just nu vill jag bara kliva ut från vårt hus låsa dörren och ge nyckeln till nästa boende här. Samt öppna dörren till ett nytt boende utan alla stress relaterade tankar, saker och måsten. Det är väl väldigt enkelt eller hur?
Jag har 10 år kvar till pensionen( om den inte ändras, pensionsåldern). Jag vill så mycket, men helt plötsligt ligger handbromsen i och den har tydligen fastnat. Jag vill resa, upptäcka olika platser på vår jord. Utforska Sverige och besöka vårt fantastiska grann land Norge. MEN om inte gubben kan vara med - VEM ska då vara med? Jag vill ju inte missa chansen om att uppfylla min vilja. 
Jag tänker på min pappas morbror Allan, som var lästa sonen i min farmors familj. Han blev kvar hemma och jobbade på gården i hela sitt liv. På hans dödsbädd säger han till min pappa att han ångrade sitt liv. Sorgligt att få höra. Han ville ju också bilda familj...men så blev det inte för honom. Det var gården Getskinnet och han bara. Hua...
Dessa fantastiska bilder är New York och det är min fotvårdkvinna Eric som har tagit dem från deras fantastiska resa som jag har hängt med på ett hörn genom hennes resedagbok. Tack Erica!
Har är i alla fall en bild ( lånad från nätet) på ett ställe jag har besökt i verkligheten. Golden Gate San Francisco Kalifornien. Den resan suger jag fortfarande på.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie


måndag 16 oktober 2017

TVÄRNIT - livet i ord och tankar

Livet rullar på trots alla hinder som jag måste passera. När jag igentligen ska ta vara på livet och göra precis det jag vill - då precis då slog den till......TVÄRNITEN. Även fast min gubbe har humorn kvar känns det jobbigt. Han kallar sin broms medicin för tvärnit. Helt plötsligt blev jag rädd för min egen hälsa. Som ni vet bär jag på en massa övervikts kilon som jag MÅSTE minska på. Min hjärna är så full stressad så jag är rädd att jag bränner ut den. Jag vill flytta till stan och det är nu.....MEN återigen en tvärnit. Det är inte så enkelt. Mycket som måste rensas ut och allt tar tid. Kontakt med bank och mäklare mitt uppe i all kontakt med sjukvården. DET ÄR JU BARA JAG SOM MÅSTE FIXA ALLT HELA TIDEN. Så måste jag jobba också....men jag kan faktist säga att det är väldigt skönt att få jobba, det ger mig en andpause. Mitt i min egen rensning ber jag min mamma att avveckla sina prylar. Tänk er allt bråte från två hushåll där det ena hushållet har prylar sedan de startade på 1960 talet. Men min mamma blir bara arg när jag ber henne avveckla och rensa. "Vad ska jag rensa för något?" säger hon. Hon förstår absolut ingenting. Men jag ska försöka att lägga i från mig tankarna om hennes prylar just nu och fokusera på mina prylar. 
Ta vara på livet och varandra.LEV NU. Kram Marie

söndag 15 oktober 2017

Bästa faster Siv

Här är en bild på min faster Siv i unga ålder. Troligen har farmor min, dvs Sivs mamma sytt klänningen.
Det är nu slut på Sivs lidande med hennes onda kropp. Hon somnade in i dag 15 oktober 2017, runt klockan 13. Hon kommer att bli otroligt saknad av oss alla. Men svårast är det självklart för mina kusiner Camilla och Cecilia som inte har sin mamma kvar i livet. Eller min farbror Ingvar som har delat hennes sida så länge. 
Så fina syskonkort. Korten är tagna från min pappas moster Elisabets fotoalbum.
Vila i frid Siv. Det måste vara en lättnad för dig att slippa all smärta. Kram och du har varit den absolut bästa faster jag kunde ha fått. ❤️
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie



onsdag 11 oktober 2017

Plan B

Denna bild är lånad från Glesbygdsgirls och det är från Stekenjokk. Helt underbar. Denna grupp är bara för tjejer och väldigt mycket inslag från svenska Norrland. Fridfulla naturbilder och mycket djur.
Rogivande är det att titta in där.
Jag har inte någon plan B i min livsplanering inte konstigt att det helt plötsligt blir helt kaos i huvudet. Jag måste rensa, kasta, försöka sälja och skänka stora delar av vårt hem. Tänk om det vore så enkelt som att bara flytta och ta med just det jag bara vill ha kvar. Men säljsidor på Facebook och Tradera är bra grejer - senare i vår får jag ta mig iväg till en loppis tror jag. 
Det finns ingen människa som kan förstå hur det stressas runt i min hjärna. Det gäller att se långsiktigt säger en utav mina kusiner. Hon har även givit mig tips på hur jag ska lägga upp mitt tänk. Det känns bra. Som ni kanske förstår så i mitt huvud bor jag redan i en lägenhet.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU.Kram Marie

måndag 9 oktober 2017

Resedagboken

Det absolut bästa jag vet är att upptäcka nya platser i världen. Det spelar ingen roll om det är här i Sverige eller Norden eller Europa eller ett annan plats på jordklotet. Nu ska jag följa en familj som jag känner som ska resa i sina förfäders fotspår i USA eller America som de sa på den tiden. Det ska bli så himla roligt. Fotot är tagen från familjens reseblogg. Tack för att ni delar med er Erica.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

lördag 7 oktober 2017

Getskinnet

Detta hus har min pappas morfar Bernad byggt och platsen är Getskinnet, Björklinge. Jag minns att far och mor hade potatisförvaring i jordkällare där när jag var liten. Vi barn slogs också om flugsmällarna inne i huset. För vi fick 1 öre för varje fluga vi kunde smälla. Min pappas mormor bodde bär med hennes son och pappas morbror Allan. Ja, visst pappas morfar bodde även där, fast det är inget jag minns för han dog på mitten av 1960 talet.
Här är Anna och Bernad.
Här är pappas mormor Anna. 
Men det som absolut det roligaste just nu är att pappas kusin Sörens dotter Linnea bor i Getskinnet i dag och de har gjort om huset. Jag har aldrig sett eller träffat denna Linnea men har skickat ett meddelande till henne om att jag vill träffa henne och även få besöka Getskinnet i dag. Håller tummarna.
Ta vara på livet och varandra.LEV NU. Kram Marie



söndag 1 oktober 2017

Personligt rekord


I september månad 2017 satt jag mitt personliga rekord på att gråta. Gråten kan komma när jag berättar för någon hur det är, när jag lyssnar på viss musik, när jag ska sova, när jag lagar mat, när jag försöker trösta min gubbe....det bara kommer.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

lördag 30 september 2017

Vi måste vara starka!


Vi gillar väldigt mycket musik gubben och jag .....men just nu har jag svårt att spela det hemma. Jag sätter på musik i lurarna då går det bättre. Jag gråter ofta till musik som jag vet att gubben gillar.
Jag måste även våga vara stark och fråga efter hjälp. Jag kan tänka på enkla saker hur länge som helst. Som att byta en utelampa eller tvätta bilen. Ladda råttfällorna.....alltså hur svårt ska det vara. Bara att göra det. Så i morgon blir det att ta tag i byta utelampa och ladda råttfällorna.
Vi får också besök av min pappas kusiner. Det ska bli roligt.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

fredag 29 september 2017

Vägval

Just nu känns min hjärna som på bilden. Kraschad lite enklare beskrivet. Jag vet att man ska leva nu och inte planera så mycket inför framtiden. Men att kunna tänka att så här gör vi med huslånen, semesterfirandet, husrenovering,pensionsplanering, trädgårdsdrömmar....osv kan nog rabbla upp en himla massa. Sedan tar drömmar, planering och framtidstro - tvärstopp. Det gjorde det för mig den 30 april i år då gubben råkade ut för en olycka.  Med tiden fick jag lära mig att tänka om, drömma på annat sätt och ta en annan väg. Det tog ett tag så accepterade jag det. OK - vi kanske inte kan göra vissa saker utan får väl fixa till det mysigt hemma. FINE! Då kommer nästa käftsmäll och ändå värre än den första. Nu tog det tvär stopp. Jag inser att jag inte mäktar med detta hus med allt jobb som det innebär. Huset måste ju underhållas och även trädgården. Därav blir jag tvungen att tänka om. Jag måste flytta. När jag berättar det för människor som jag träffat blev det många olika reaktioner. "Kan du inte be någon granne hjälpa dig med snöskottning, gräsklippning och häckklippning?" "Det är väl synd ni som bor så bra""Du kommer aldrig att trivas i lägenhet".....människor behöver inte försöka att sätta sig in i mitt liv, de behöver inte säga så där....va fan tror dom att de känns för mig att behöva ta över min gubben drömmar, styra vårat liv utan att ta hänsyn till vad han vill, vad han kan eller vad han drömmer om? Det räcker som det är.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

måndag 25 september 2017

Måste tänka på mig

I dag var jag till kuratorn på Minnesmottagningen på Akademiska sjukhuset. Hon tryckte på att jag måste välja vägar för min skull, bestämma hur min framtid blir lättare, göra saker som jag mår bra av.....
Jag är ännu mera splittrad nu än innan.
Men helt klart är att jag vill bo i en lägenhet med balkong. Det är en lång process - så bäst att börja vänja mig med tanken.
Denna underbara bild på jorden är gjord av min syssling. Vi var till henne i söndags och hon gör healing. Jag har inte sett henne sedan hon var beibis.
Ta vara på livet och varandra.LEV NU. Kram Marie

fredag 22 september 2017

Alzheimers sjukdom

Med söndergråtna ögon, dålig sömn och spänningshuvudvärk går livet vidare trots att jag har fått årets andra käftsmäll.
Den absolut finaste, snällaste, omtänksammaste och kärleksfulla människan i mitt liv - min älskade gubbe. Som har gjort stora framsteg i sin rehab. Han har bevisat att han kan göra så mycket fast han har nedsatt rörlighet. Kommer att få en tuff framtid och även jag, våra barn och omgivning kommer att tampas med en jobbig framtid. Det som han älskar mest på denna jord är hans ögonstenar i garaget. De kommer han bara kunna klappa lite på, putsa lite på och möjligen bara starta för att höra ljudet på dem. För framtiden vill något annat i hans liv - även om det troligen inte kommer märkas på en gång.
Det är proteinet betaamyloid som klumpar ihop sig och lagras mellan hjärnans nervceller. Inuti cellerna bildas fibriller, små "garnnystan" som förhindrar transporten av viktiga näringsämnen. Dessa sjukliga förändringar sprider sig och gradvis skadas en allt större del av hjärnan. Sjukdomsförloppet sträcker sig ofta över många år. 
Så nu ska han äta en tablett dagligen " för att bromsa" framfarten. Denna lilla tablett ska nu lindra symtomen, främst nu i det tidiga stadiet. Det är väldigt viktigt att skapa lugn och ro runt gubben nu eftersom stress förstärker symtomen.
Sjukdomen heter Alzheimer. 
Att känna att livet tar denna vändning känns tung.
Beskedet fick vi av överläkaren Lena Kilander, en underbar människa och dagen var den 20 september 2017. Så nu gäller det att ta vara på tiden på den absolut bästa sätt.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

tisdag 19 september 2017

Farligt för mig

Livs farligt för mig att höra bok resentioner om böcker på Go kväll i SVT. Kvinnan som berättade om just denna bok Välj honom av Agnes Ledig berättade med en sådan inlevelse. Tur är att boken är inbunden .....för jag köper bara pocketböcker. Men kan ju låna på biblioteket.
Så här står det om boken på Bokus.com
Fransk feelgood som berör

Den unge brandmannen Roméo hamnar på sjukhus efter att ha blivit svårt skadad i en eldsvåda. Där möter han sjuksköterskan Juliette. Hon lever i en destruktiv relation med en våldsam man och vill så gärna få ett barn, för då kommer nog allt att bli bra. Juliette engagerar sig både i patienten Roméo och hans 14-åriga lillasyster Vanessa, som han har vårdnaden om. Men efter tillfrisknandet tappar de kontakten och Juliettes man blir alltmer kontrollerande. Tre år senare är hon äntligen gravid. Då råkar hon ut för en olycka. Roméo arbetar fortfarande som brandman och nu är det han som får rycka ut till Juliettes räddning.

Välj honom är en roman som går rakt in i hjärtat. Det är en varm och hoppingivande berättelse om sorg och glädje i några vanliga, men ändå helt speciella människors liv.

En annan bok som också kom upp i programmet var denna Vera av Anne Swärd som hade 5 ⭐️ vilket betyder att en är omtyckt och bra.


Den kortaste kärleken kan ibland få de längsta konsekvenserna. Under falskt namn kommer den unga Sandrine från krigets mörker till ett soldränkt försommarsverige. Året är 1945. Hennes enda bagage är ett barn hon tänkt göra sig av med, och en hemlighet som hon är beredd att göra vad som helst för att behålla.
Sju månader senare står hon brud på en ö längst ute i skärgården. Kvinnoläkaren Ivan Ceder har sökt dispens för sin ännu inte giftasmyndiga brud, den hälften så gamla Sandrine. Bakgrund: okänd. Sjutton år, med döden bakom sig och livet framför sig?
Genom att säga ja till Ivan gifter Sandrine in sig i en främmande värld: den stora överklassläkten Ceder. Under bröllopsnatten drar en farlig snöstorm in över arkipelagen och hela festföljet fryser fast ute på ön. Det är som om denna natt förebådar hur resten av äktenskapet ska bli - en iskall mesallians byggd på hemligheter, lögner och rädsla.

Vera är Anne Swärds fjärde roman, om flykt och överlevnad, om mödrar och döttrar; om skuld och kärlek som följer med i generationer. 

Jag och böcker. Hela bokhyllan full med böcker som skall läsas och även en eller två lådor i kattvinden.
Alltså inte köpa böcker men helt OK att låna på biblioteket.
Det finns en blogg som heter Farbror Fri som har gått i pension vid 40 års ålder. Jag följer hans fru på Instagram  - enkelboning. Hon rekommenderade om en bok

Skaffa dig ett liv före döden! ?Den som har mest grejer när han dör vinner?, västvärldens mantra har visat sig bara vara en trist tävling som inte gör någon särskilt lycklig. Att frivilligt leva enklare och medvetet se över sina vardagsval är ett sätt att ta ställning och att dra sitt strå till stacken för en hållbar personlig och global utveckling. I den så kallade ?Simple living?-rörelsen ligger fokus på personlig utveckling då allt fler vill ta större ansvar, men vill göra det på sitt eget sätt.

Allt fler är villiga att omvärdera sin livsstil för att ?ta tillbaka tiden? och satsa på det som är viktigt för just dem: relationerna, ett eget skapande eller att leva mer naturligt. Det handlar om att hitta ett nytt förhållningssätt till livet, tiden och tingen för att vårt materiella välstånd inte ska bli ett fängelse av statusjakt och trygghetsnarkomani, utan en språngbräda till ett liv att växa av.

Lev enklare är en tankebok och konkret handbok i ämnet frivillig enkelhet där knepet är att skala bort allt onödigt och fokusera på det du tycker är viktigt. I varje kapitel varvas den löpande texten med inspiration, frågor att fundera över och förslag till förändring. Lev enklare hjälper dig att få ihop vardagspusslet, att finna din motivation och egen drivkraft och därmed skapa ett rikare och mer meningsfullt liv på längre sikt. Giséla Linde är frilansjournalist och skriver om hälsa, personlig utveckling och livsstil. Att leva enklare är ett tema som även går igen i Gisélas eget liv där hon i flera år försökt hitta sitt ultimata liv genom att experimentera med olika arbetsuppgifter, arbetsförhållanden, boende och konsumtion.

Intressant läsning om enklare levene.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie


måndag 18 september 2017

Bli arg på sig själv

Alla människor har nog någon gång blivit arg på sig själv. Det är inget ovanligt. Misstag kan göras. Saker kan sägas som kanske inte är lämpliga att nämnas. Ja ni känner nog igen er.
Men att få en bekräftelse utan att behöva fråga om hur bakgrunden är känns inte bra.
Detta har hänt mig flera gånger i livet. Eller så målar jag upp en egen historia kring bakgrunden.
Så från och med nu - ska jag inte göra dessa misstag, inte alltid säga vad jag tycker - för vem mår dåligt av misstaget eller det som sägs inte passar in hos mottagaren? Jo i detta fall jag.
Varför gör jag detta?
Jag får helt enkelt göra som jag tyckte att flera människor gör. Helt enkelt strunta i vissa saker. Så får det bli. Varför ska jag inte kunna göra som många andra?
Ta vara på livet och varandra.LEV NU. Kram Marie

Energipåfyllning

Denna bild är lånad från Facebook och den är tagen på en plats som heter Ottsjö ligger i Jämtland.
Jag älskar hösten då det bara är att krypa in gärna under en filt med en kopp te och en bra bok. Men även att kunna tända ljus och njuta av en kopp te vid brasans sprak. Bara att få ta vara på sig själv. Även kunna få njuta av frisk luft och naturens fina konstverk och färger. De ger mig energi. Att få vara med mina barnbarn ger absolut mest påfyllning i energi förrådet. Här kommer lite bilder från helgen.
Sedan har jag fixat mysfaktor ute. Hoppas att de kommer att hänga kvar länge. Det går att ha både värmeljus och talgbollar till fågelföda.
Ta vara på livet och varandra.LEV NU. Kram Marie




söndag 17 september 2017

Utmattningssyndrom

Oj vilken bra artikel jag läste på Facebook. Det var Åsa Nyvall som har skrivit om den i bloggen för tidningen Topp Hälsa. Här kommer den
Väldigt många drabbas av det som tidigare kallades för utmattningsdepression, men som idag diagnostiseras som utmattningssyndrom. En sjukdom som oftast inte syns utanpå och som vanligen drabbar högpresterande människor som kämpat på allt för länge.
När man har drabbats är det inte så lätt att förklara hur det är, eller vad man behöver. För man har fullt upp att bara orka med dagen som ligger framför. Så därför har jag satt samman sådant som jag tänker att den som hamnat i utmattning önskar att omgivningen skulle förstå.

1. Det är svårt att acceptera!

De allra flesta som drabbas av utmattningssyndrom är personer som är högpresterande och vana att kunna hantera att mycket pågår i livet. Många gånger också med en stolthet över att vara kapabla och få mycket uppmärksamhet för allt de får gjort med en sådan hög kvalitet. Men det gör också att det blir väldigt svårt att acceptera sjukdomen. Att själv komma till insikt att orken inte finns. Att kraften inte finns. Att lusten inte finns. Många kämpar på alldeles för länge och ignorerar alla signaler. För att vara duktiga. För att vara till lags. För att vara kapabel. I efterhand brukar de flesta säga sig ha kunnat se olika signaler fram till fallet – men i stunden är signalerna otydliga. De läggs åt sidan och det finns alltid yttre omständigheter. Det blir bättre sen… Så en person som drabbas av utmattningssyndrom är en person som har kämpat hårt länge. Det är inte någon som har legat på sofflocket och tagit genvägar. Det är ingen lat person som nyttjar ett system. De har slitit länge. Allt för länge.
girl-1031641__180

2. Det är en sjukdom!

Det finns en diagnos. Det är ett sjukdomstillstånd. Hjärnan fungerar inte som den brukar. Det finns numera forskning som visar på förändringar i hjärnan vid utmattningssyndrom, som ger – vad man tror – permanenta förändringar på hjärnan. Det blir svårt att minnas saker. Svårt att komma ihåg saker. Man får koncentrationssvårigheter. Har svårt att bibehålls fokus. Man kan få läsa samma text flera gånger, med resultatet att innehållet ändå inte fastnar. Så har förståelse för det här och sätt inte svåra uppgifter i händerna på någon som nyligen har fått den här diagnosen. Kräv inte att personen ifråga skall kunna delta i komplexa diskussioner, finna lösningar på saker och vara med och analysera olika valmöjligheter och dess konsekvenser. Presentera istället en lösning och fråga om det är ok eller inte. Förenkla och underlätta.

3. Det syns inte på utsidan!

När du träffar en person som har utmattningssyndrom är det inte säkert att du ser det. Personen ifråga har förmodligen ansträngt sig ordentligt inför ert möte. Så troligtvis går du från er träff med känslan av att han eller hon nog är på rätt väg. Men det kan vara precis tvärtom! Som sagt var så har säkert detta möte krävt enormt mycket energi och stor ansträngning från personen ifråga. Att orka göra sig i ordning. Att orka ta sig dit. Att orka sätta på sig ett leende och hänga med i samtalen. Förmodligen krävs det sedan dagar av återhämtning efter ett sådant socialt möte. För att komma tillbaka till samma nivå som man var på innan mötet blev bestämt. En timmes träff med dig är inte representativt med resten av dygnets timmar.

4. En enkel uppgift blir som att bestiga ett berg!

Det som man tidigare gjorde utan att egentligen lägga någon tanke på, det blir vid utmattningssyndrom en enormt stor uppgift. Att till exempel gå och handla ett paket mjölk, kan ta en hel dag att få gjort. Något som man tidigare kanske bara svängde förbi macken på lunchrasten för att lösa blir nu näst intill oöverstigligt. Det skapar stress att göra sig i ordning, ta sig dit, vara beredd på att träffa någon och sedan ta sig hem igen. Så ha detta i åtanke. Be inte någon som befinner sig i utmattning att hjälpa dig med saker som du anser är enkla och lätta. För personen ifråga är det som du ser som simpelt som att bestiga ett berg, vilket kan innebära enormt mycket stress och energitapp.

5. Förändringar skapar oro och stress!

Med tanke på att enkla uppgifter och sociala möten kräver mycket energi och förberedelser för att klara av, blir det väldigt stressande när något som är bestämt förändras. Även om det i dina ögon är något som är positivt eller som inte gör någon direkt skillnad från ursprungsplanen. Så försök att hålla dig till det som är planerat. Överraska inte eller ändra inte saker i sista minut. Det kan du göra sen – men inte nu under sjukdomstiden.
mother-1327186__180

6. Relationer blir krävande!

Att höra av sig och delta i olika sociala sammanhang blir kravfyllt. Och att inte klara av det skapar skuldkänslor. Det här är en person som troligtvis har varit mycket social. Bjudit in, hört av sig, varit till lags och varit mån om sina vänner och bekantas välbefinnande. Men nu blir ett samtal att ringa jobbigt. Att svara på ett sms kan ta flera dagar. Och att få besök känns inte just nu som ett härligt alternativ. Ha förståelse för detta. Ställ inga krav och var tydlig med att så är fallet. Berätta att du kommer att finnas kvar och att personen ifråga som har utmattningssyndrom nu i första hand skall prioritera sig själv och sitt tillfrisknande. Men sluta inte själv att höra av dig. Skicka ett sms då och då – tala om att du tänker på personen ifråga och finns där när han eller hon orkar ses eller prata. Men förvänta dig inget svar tillbaka. Och var medveten om att det inte har något med dig att göra. Det finns helt enkelt ingen ork.

7. Ingenting känns roligt!

Man tappar lusten att göra saker. Känner inte igen sig själv. Det som man tidigare tyckte om skänker nu ingen glädje. Många förlorar också sin sexlust. Allt som brukar vara lustfyllt blir istället kravfyllt eller ger en känsla av tomhet. Så tvinga inte den som är drabbad att göra en massa saker som han eller hon borde tycka om. Eller har tyckt om. Men inkludera och fråga om din vän vill följa med. Igen, förvänta dig inget svar. Förvänta dig inte ett rungande ja. Men ge personen ifråga chans att kunna få följa med om det är så att det just den dagen finns lite energi. Men låt det alltid finnas en bakdörr. Att få veta att det är ok att backa ut i sista sekund, eller ge besked i sista sekund.

8. Det går inte att vila bort!

Jag tror att de allra flesta som har eller har haft utmattninssyndrom har fått höra något i stil med ”Du är nog bara trött och behöver sova lite” eller ”Ta en veckas semester och åk iväg till solen och värmen, så skall du se att du får tillbaka din energi”. Men har man fått utmattningssyndrom spelar det ingen roll hur mycket du sover. Du är precis lika trött när du vaknar. Den första tiden när man har accepterat att man är sjuk brukar de allra flesta bli mer eller mindre sängliggande. Men är fortfarande lika trötta. Att vila och sova är läkande. Men det är skillnad på att vara utarbetad, där det kan hjälpa att vila eller ta semester, mot att ha blivit sjuk i utmattningssyndrom där hjärnan och hela systemet är ur funktion. Så ge inga käcka tips på vad som hjälper. Utan finns där och uppmuntra den drabbade att få vara egoistisk och för en gångs skull prioritera sig själv. Att lyssna till kroppen. Och se istället om du kan underlätta på något sätt i vardagen, så att tiden till återhämtning finns.

9. Det ger mycket skam och skuldkänslor!

En person som insjuknat brukar som sagt var ha väldigt svårt för att acceptera sin diagnos och känner ofta enorm skam över att ha blivit drabbad. De känner sig svaga och icke kapabla. Och kan också bära på en känsla av ”att jag borde vetat bättre”. Det finns rädslor för vad andra skall tycka och tänka. Rädsla för att någons skall tycka att man är lat och inte bidrar. Var medveten om det och visa tydligt att du inte skuldbelägger. Tala om att det är ok att vara sjuk. Berätta att du är stolt över din vän som nu tar det på allvar och att acceptera att man är sjuk och inte orkar är det första steget till att tillfriskna.
man-and-dog-1149400__180

10. Det är lätt att trilla tillbaka!

Den kanske allra största utmaningen är när man blivit ”frisk”. Att hantera livet i den vanliga vardagen men nu med en ökad stresskänslighet. För efter utmattningssyndrom har man en ökad sårbarhet för stress än tidigare. Kroppen reagerar snabbare och man behöver vara mer rädd om sig. Fylla på energi. Vila. Eftersom många är högpresterande och vill tillbaka till sitt ”gamla jag” kan det bli tufft att inse och acceptera att förändringar behöver göras för att må bra och hantera sitt liv. Att skala av. Att sänka kraven. Att säga nej. Och många gånger trillar man tillbaka. Men det behöver inte vara farligt. Om det första fallet inte är så djupt och man ser det och kan hantera det med förståelse och en ny erfarenhet. Så som livet är. Att lära genom att leva. Att vara modig att prova, men också lyhörd och villig att ändra för att må bra. Som vän är det fint att du är lite observant. Om ni tillbringar tid tillsammans, se till att det alltid finns återhämtningsluckor. Att ert schema med aktiviteter innehåller luft. Ha respekt för att han eller hon kanske behöver lägga sig tidigare, sova längre, ha egentid för återhämtning och reflektion. Och framförallt – förvänta dig inte att han eller hon är som tidigare – innan sjukdomen. Utan omfamna din nya vän, med nyfikenhet och stolthet över det som han eller hon lärt sig.
Precis så kan vissa människor ha det. Tänk på det.
Just nu känner jag mig stressad och det tog mig nog en vecka att komma på VARFÖR.
Min gubbe går igenom en utredning på minnesmottagningen. Han var där torsdagen den 7 september och just den kvällen hände det mycket i mitt liv. Jag kunde inte byta en utelampa och hade problem med att få dit en låda i köksinredningen. Dagen efter hände den lilla, lilla grejen på jobbet - PANG ...det fungerade inte längre för mig i min hjärna. Då svarade kroppen med tårar. Jag gick hem med sjukskrivning. I fredags hade en vecka gått och jag har inte gjort många knop här hemma mer än att försökt att återhämta mig. Gjorde ett besök till husläkaren ( som inte förstod allt jag hade gått igenom - svårt att hinna tala om allt på den korta stunden). MEN i fredags eftermiddag blev vi uppringda av en sjuksyster på minnesmottagningen som sa att min man ska på återbesök dit. DÅ kände jag först en lättnad sedan kom nästa oro OM nu kommer svaret på proverna. Tänk om han verkligen har något annat än sin skada. Det återstår att se.
Ta vara på livet och varandra.LEV NU.Kram Marie