Startsida

måndag 1 februari 2016

Varningsklockor

Tänk vad många varningar det kommer i ens liv som i alla fall inte jag hör ringa.
Tänker på när kroppen inte orkar längre. Hur säger kroppen till om det? Jo i mitt fall så säger det till på olika sätt. Jag känner att flåset inte är som det borde, jag blir stel i kroppen, jag känner mig tung....och nu väntar jag bara att kroppen ska få ont. MEN ändå så ser jag inte att jag måste göra något åt det. HUR långt ska det gå innan jag förstår. OK jag försöker att kämpa emot, tycker att jag har fått tanken upp i hjärnan till VD över min kropp - det ligger på VD:s bord just nu. Svårast är nog när gubben och jag sitter i soffan och tar våran kvälls fika. Visst vill man väl ha något att tugga på. Men godis och chips är något som vi har minskat i inköp. Försöker att inte äta - men det är jättesvårt när jag som jag själv säger är uppvuxen med sötsaker. Med andra ord en riktig sockerråtta.
En annan klocka som ringde i mitt huvud i går var när gubben och jag pratade medans vi väntade in vår dotter. Jag frågade honom om han kunde tänka sig att flytta till stan. Då kom svaret KANSKE. Det har aldrig kommit upp - det kallar jag även en varningsklocka. Jag vet varför han säger det. Han har ont i sin kropp och känner att han inte mäktar med ett hus med alla krav som ett hus ställer. DOCK vill jag säga att han vill inte flytta till en lägenhet och det vill inte jag heller. Men ibland blir det inte alltid som man vill. Men väldigt bra att prata om saken. Jag har en plan men den dröjer och det vet han om.

Helgen som har varit bara försvann i ett nafs. Fredagskvällen åkte vi till ett par vänner och fika samt hämtade ett skåp som jag köpt. Skåpet skall målas svart och bli till nya matrummet. Lördagen startade vi hemma tidigt och gjorde ett besök i Alunda på loppisen. Blev några ramar, en stor glasburk samt en gammal flaska. Sedan bar det in till Uppsala föra att köpa färg och vidare till min mamma som hade namnsdag. Mot kvällen åkte vi till min kusin Ingela i Enköping till hennes underbara gård där vi hade kusinträff.





Här är lite bilder från en sommar träff som vi hade där för 2 år sedan.
I går var vi på bio såg "En man som heter Ove". Gubben har velat se den och han tyckte att den var bättre än han trodde. Jag har läst boken. Jag gillade också filmen - både rolig och sorglig.
Läser en ny blogg just nu det är on Jonna Jinton som har vågat släppa taget. Du hittar hem till henne här. Hon lämnade lägenheten i Göteborg, hoppade av studierna och bosatte sig 100 mil norrut i den lilla byn Grundtjärn i Västernorrland. Där lever hon väldigt enkelt liv nära naturen utan varmvatten eller tvättmaskin och med en vedspis som enda värmekällan. Hon började blogga för att visa sina nära och kära hur det såg ut i vardagen. Jonna livnär sig som fotograf och konstnär. Hon är 26 år.
Det har varit norrsken ute hela natten, fram till morgonen då de började ljusna.

jonna jinton - vinterskog013117013118
013119Min morgon framför elden, långt innan solen gått upp.Starka tillsammans :)
Alltså hur underbart är inte detta? Alla bilder har jag lånat av Jonna.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

1 kommentar:

  1. De lät ju härligt på ett vis att flytta in mot staden om ni skulle känna för det. Fast förstår att man inte vill bo i lgh heller.. Men det skulle nog vara skönt till slut kanske på ett vis. Slippa pendla så långt osv.. Ni kanske lär testa för att veta ;) Oj,häftigt att bara leva så...

    SvaraRadera