Startsida

lördag 1 november 2014

Känslorna som styr

Vilken känslofylld helg det har varit. I går hade vi tänkt bjuda goda vänner på middag. Men det blev inte riktigt som jag hade tänkt det. Vi åkte hem till dem i stället och hade minst lika roligt OM inte roligare. De är så fantastiska människor! Allt gick ju i spökeriets tecken. Som började med att jag blev vettskrämd av två häxor som skulle hämta upp och ett blodigt handtag (fejk). Helt underbart. Vi drack en massa vin och åt supergoda pajer.
Idag har vi firat min måg med lite små presenter. Jag fick även träffa två av mina älskade flickor och deras underbara familjer. Fick även pussa på på mina "efterrätter" HUR GO ÄR INTE DE?
Kortet ovan är på min älskade mamma med sin saknade mamma ( min mormor), sin biologiska far och sin helbror samt halvbror. Min mamma saknar sin mamma väldigt väldigt mycket. Min mormor Svea dog den 16 december 1988 och hann träffa alla mina barn - tack och lov. Min mammas biologiska far Martin dog 1946 och min mamma föddes 1941. Så de fick inte så många år tillsammans. Martin dog av sviterna av sina brännskador från en arbetsolycka på Uppsala Ekeby. Svea fick verkligen slita hårt för att få pengarna att räcka till och fick dock hjälp med barnpassningen varje sommar. Så min mamma fick vara sommarbarn hos olika familjer varje sommar. Hon har väldigt starka minnen från denna tid. Dock är minnena inte roliga. Min mamma har tammetusan inte haft det lätt i sitt liv. Hon har nog känt sig mindre värd än sina bröder. Hennes halvbror Bengt är död. Men hennes helbror finns i liv och de har inte umgåtts sedan Sveas död, 1988. Då kom all bitterhet upp från min mamma. Hon kände att hennes bröder har haft det lätt och fått mycket hjälp i livet. Dock känner inte hon att hon har haft samma förutsättningar. Tänk er in i det hela - vad jobbigt att känna i hela sitt liv att "Jag är mindre värd, jag får ta det som blir över eller jag får minsann jobba mig upp" Dock har min mamma haft det svårt i skolan och allt. Men jag är väldigt lycklig över att hon är en sådan god mamma och människa. HON har alltid satt mig, min familj och framför allt min familj i första hand. Dock har jag inte upptäckt detta förrens på äldre dagar. När jag var i tonåren då var hon ju bara jobbig. Undrar bara hur jag ska kunna säga det till henne så att hon får reda på hur det känns att haft/ha henne som mamma.
Jag tror att mina känslor har påverkat mig lite i livet och livet gång. Allt är inte att ta livet för givet. Måste nog verkligen njuta mera av varje dag som jag och mina kära får vara friska och krya. Man vet aldrig när ondheten slår till.
ÄLSKADE MAN, BARN, BARNBARN OCH FÖRÄLDRAR - JAG ÄR SÅ HIMLA GLAD ATT NI FINNS I MITT LIV.
Ta vara på varandra och livet. LEV NU. Kram Marie

3 kommentarer:

  1. Så fint skrivet mamma! =)
    Livet är bra tufft och vissa har det tuffare och de bästa är att vi har varandra i alla fall <3 PUSS O KRAM!!!!!!

    SvaraRadera
  2. Fint skrivet!
    Ha det gott!
    Kram Annica

    SvaraRadera