Startsida

söndag 30 juni 2013

Ett liv kvar att leva

Ett liv kvar att leva : att börja om när det värsta hänt (häftad)
Måste bara berätta om boken som Ulrika Ager & Jessica Dahné har skrivit, Ett liv kvar att leva - att börja om när det värsta hänt.
Såg på svtplay Anja Kontors program - När det värsta händer. Anja hade träffat Ulrika som berätta om den dagen i hennes liv , den 15 juni 2003 - då hennes liv blev helt annorlunda. Ulrika hade nämligen en son Jonatan som bara blev 8 år gammal. Ulrika hade bara Jonatan inga andra barn. Jonatan dör i en trafikolycka.Hon beskriver hur livet efter sin sons död har varit och hur hon har kunnat gå vidare. Samt hur hon funderar över OM hon hade kört 0,2 sekunder fortare eller saktare vad som hade hänt då? En fruktansvärt trauma som en stackars mamma går igenom SAMT hur hon får styrka och kraft genom olika människor att ta sig igenom ett liv när det värsta händer. Vilken otrolig människa hon är Ulrika. Hon förklarar hur hon vill att andra behandlar människor i samma sitts som hon sitter i när sorgarbetet är som starkast. Det finns så många goda råd att ta till sig som drabbad eller anhörig men oftast sker det tragiska helt oväntat och man är oförberedd. Då har hon lärt sig att det i det mer akuta skedet finns fyra H som man kan luta sig lite emot:
Håll om; en värmande och stärkande kram lindrar smärta.
Häll i; mat är viktigt men något av det sista den sörjade tänker på. Se till att hon/han får i sig lite mat.
Håll tyst; låt den sörjande berätta om och om igen. Du behöver bara lyssna.
Håll ut; sorg tar tid. Håll ut. Finns där för din vän.
Denna bok lånade jag på bokbussen och har väntat sedan i april på den. Praktiskt att stå på vänte lista på de böcker som man vill läsa. Men den gav tårar och en otroligt stor medlidande.

I trädgården händer det saker hela tiden. Den nya rosenbådgen är uppe. Samt mer än halva syrenhäcken är klippt. Så nu vet jag av muskler i min kropp som jag trodde inte fanns. Armarna ser ut som om jag hade lekt med en arg katt. Men ljust och fint blir det och jag hoppas att jag orkar klippa lite till i morgon. Men först står bullbak på agendan.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU.
Kram Marie

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar