Startsida

fredag 26 februari 2010

Äntligen är våren på gång.



26 februari 2010 dagens namnsdag är Torgny, Torkel.


Har ätit god fredagsmiddag och druckigt några glas rött. Så nu är jag trött fast klockan bara är barnet. Fredagar är ju inte några kraftdagar precis när man jobbar natt. Gäller bara att vända på dygnet och hålla sig flytande.


Sitter här och hör hur det droppar från taket - HELT underbart. ÄNTLIGEN är nog våren på gång. Jag bara älskar det. Däremot gör det väldigt ont i mitt hjärta vad det gäller Jannice. Hon har sökt fast tjänst på Fresenius -Kabi för andra gången och har inte blivit tilldelad någon fast tjänst. Bara vikariat. De behöver folk med teknisk kompitens......vad är hennes kompitens värd? Tydligen ingenting. Hon har maskinkännedom, behörigheter och kämpar på. MEN nej kommer det någon från gatan med teknisk utbildning så Varsågod till fast tjänst. Inget ont om de killar som vi har fått de är ju helt underbara och kan säkert bli väldigt bra. Men jag undar bara VARFÖR det ska vara så här just nu. Tittar man på de som jobbar inte fanken har de någon teknisk utbildning. Jo, visst några har ju det. Men de flesta har inte det. Varför inte bar en till utan utbildning. Jag blir så less och det gör så ont i mitt hjärta. Men jag hoppas att Jannice är stark nog att tänka i andra banor nu. Tyvärr är det inte lätt.


I dag när jag skulle gå och hämta gubbens bil på hans jobb så passerar jag ju mitt jobb. Jag brukar åka buss dit efter jag har sovit några timmar hemma och gå för att hämta bilen. Handla lite och sedan tar vi helg liksom. Men i alla fall jag gick där och lyssnade på min ljudbok. Rätt som det var så låg jag på marken och kravlade som ett litet barn. Det var precis som någon dragit undan mattan som jag gick på. Sedan hände det klassiska. I stället för att försöka att ta sig upp så kollade jag runt om någon hade sett mig. Det var det. Inne från bulan, ett fika rum i fabriken. En kille ställer sig upp och sätter upp tummen och jag gör det tillbaka till honom. Sedan kommer huvudskyddsombudet även hon sätter upp tummen. Men då hade jag i alla fall kommit på benen igen. Roligt! Men inga kramper än så länge. Tur att jag har lite hull att ramla på.





Här har Ni mina underbara husdjur.
Hampus och Cornelia. Helt underbart söta är de!
Ha en bra kväll/natt och ta vara på den du älskar. Det gör jag i alla fall.
Stora kramar Marie

1 kommentar:

  1. stackars dig som ramlade. jag tog inte de lika hårt som första gången. visst blev man less,men jag kämpar för en fast tjänst. hade ju hoppas på att få de nu eftersom ja vill ha lgh. blir jobbigt att pendla o så när människor inte kan ställa upp lika mkt nu..

    SvaraRadera