Startsida

söndag 25 oktober 2009

Rosa bandet


25 oktober 2009
Jag vill bara berätta om en kvinna vid namn Lena Byberg som jag har jobbat ihop med en kortare tid på Fresenius-Kabi. För åtta år sedan fick hennes syster Malin Eriksson reda på att hon hade fått bröstcanser. Då var Malin bara 28 år. En otrolig tuff tid väntade henne med opertioner, cellbehandlingar och strålningar. Jag läste mycket om Malin i hennes Metro blogg som hon skrev i då. Även fast jag inte känner henne eller har träffat henne kan jag bara erkänna att jag fällde många tårar. Vilken människa som orkar allt detta som hon gick igenom. Beundransvärt.
Malin samlade då in pengar genom sin blogg till bröstcanserforskningen. Nu kunde jag även läsa i unt.se ( där bilden är hämtad ifrån) att Malins syster Lena hade förra året bakat 700 st rosa mazariner och lika mycket bullar som gav 8500 kr till bröstcanserforskningen. Det ska tilläggas att allt som Lena behövde ha till sitt stora bak sponsrade en lokal mataffär i Österbybruk. Tänk så himla fint. I år stod Lena på torget i Österbybruk där hon sålde lotter och maschaller (även dessa var skänkta av mataffären) till en "ljusfest" som var i går vid Herrgården i Österbybruk. Där det även var lokalt band som spelade och sjöng. Min arbetskollega Anette Holmdahl sjöng så himla fint stod det i tidningen fast hon var förkyld och rösten höll inte för henna att prata knappt. Till nästa år skulle hela Österbybruk bli rosa. Vad spännande det låter och vilket driv det finns i vissa människor.
Jag önskar att det finns mera människor som har detta driv. Varför kan vi inte göra något tillsammans? Kom igen nu, bloggläsare! Detta är en utmaning.
Ta vara på varandra och kram & puss.
Marie

4 kommentarer:

  1. stackars henne som fick cancer de är ju inge kul.. hm.. och så ung hon är.. puss

    SvaraRadera
  2. vi kan juj ta trälimmet en annan gång, de är ju inte bårdskan med den. :) hihi.. puss o tack för god middag igår.

    SvaraRadera
  3. Hittade hit från min vän Anettes facebook sida. Ja det är jag som är Malin, hon som fick cancer när hon var 28 år. Ja tänk nu är det 8 år sedan....tiden går så fort....men fastän jag fortfarande har cancer (ja för det har spridit till mitt skelett) så lever jag och mår rätt bra.

    Det min syster Lena drog i gång under oktobermånad i Österbybruk är rätt speciellt, vilket drivkraft hon har när hon gör något hon brinner för, helt otroligt. Avslutningen med ljusmanifestationen var så otroligt lyckad, musiken (där bland annat Anette sjöng) och alla marchaller som tändes gjorde att allt blev så stämningsfullt där vi höll till framför den vackra herrgården i Österbybruk. Mycket pengar samlades in och var enda slant behövs till forskningen kring bröstcancer, så vi som drabbats av sjukdomen en dag kan bli botade.

    SvaraRadera
  4. vi stödjer bröstcancer fonden. så synd om dem som får det. /stefan

    SvaraRadera