onsdag 13 november 2019

Är det för sent?

Eftersom jag har en man som inte kan göra många moment med hus och trädgård - ställer jag mig frågan är det för sent att bygga upp en egen liten stuga? Ja ordagrant kanske inte bygga... men att förvalta en. Jag längtar så in i bomben till en kolonistuga i Fålhagen. Där vet jag att det är inte bara jag som längtar. Ska jag ha stuga måste jag ha lite kunskap om saker och ting. Eller har jag bott färdigt i hus? Ska jag ta hand om stugan efter mina föräldrar? Där finns på tok för många jobb att göra MEN ....drömma går ju. Växthus...jo...
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie




måndag 11 november 2019

Så nöjda

Hela helgen har en gammal vän till oss hjälpt oss med att tapetsera och måla här hemma.
I sovrummet blev det en fondvägg med en favorit tapet som jag har sett för länge sedan. I matrummet o stora rummet blev det fondväggar också. Det blev panel. Sedan blev det vitt för resten. Så himla ljust och fint. Vi är så himla nöjda.
Om två veckor kommer en byggfirma och ger oss en offert på badrummet. 
Skönt att få lite fint.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

söndag 10 november 2019

Fars dag

En väldigt hektisk helg som gav oss ett finare hem. Vi har nämligen fått proffs hjälp med målning och tapetsering. Det blev så himla fint. Vi är super nöjda. Det har ju varit fars dag idag också. Många handlar paket och bjuder på härliga godsaker. Men i år var vi tvungna att tacka nej till uppvaktning från barnen. Vi har absolut inte tid, plats eller lust med främmande mitt i renoveringen. Sedan är fars dag ingen stor dag tycker jag MEN förstår att tjejerna vill fira sin pappa.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

lördag 2 november 2019

Tillbaka

Funderar Ni vart jag har tagit vägen?
Väldigt många dagar som har gått sedan jag skrev sist. Livet är fullt upp med andra saker -TACK OCH LOV. Jag behöver inte sitta vid paddan hela tiden. Vad har jag gjort sedan sist? Jag har ju börjat sticka igen och efter en ny stickteknik, Magic loop. Det är så fantastiskt roligt. Men nu några veckor framöver kommer det bli lite lugnare med stickningen också. DET SKA NÄMLIGEN SKE LITE RENOVERING HÄR HEMMA. Jag ska få hjälp av en gammal vän. Det ska bli så himla roligt. 

Jag har även bokat 2020 års första resa med min kollega. Det kan bli flera. Vi är ju lite äventyrsaktiga 
av oss. Vi bestämde oss för att göra bokningen på Stadsbibliotekets dator. Vi har aldrig varit där och lånat dator. Det var enkelt att boka lån dator på nätet. Sedan skulle vi skriva ut biljetterna på skrivaren. Det var dock inte det lättaste som nybörjare. Man lär så länge man lever. Hittade även en bok som jag ville läsa. Det fanns en hylla med snabblån där stod den. Man fick låna den i 10 dagar bara. Oj det hinner inte jag läsa den på. Frågade då biblotekarien om den fanns inne för normal lån. Nej det gjorde det inte. Det var kö på den. 129 st före mig....så bara sätta sig i kö. Bättre det än att köpa den och läsa en gång bara. Vi lyckades även upptäcka det fantastiska café som fanns där. Jag åt lunch och min kollega åt en smaskig äppelpaj. Jag behövde även besöka toaletten och fick då toalettnyckeln i kassan. Jag behövde inte vara orolig att tappa bort nyckel. Den satt på en barnkänga - vilken bra idé.

Kvällens oro kröp in i mig också. När jag skulle dra ned persiennerna så jag ett gäng ungdomar på parkeringen mitt emot. Kollade in dem i en halvtimme. De sprang runt bilarna och rökte. Jag ringde till polisen och tipsade faktiskt om dessa. Men ingenting hände varken med ungdomarna eller polisen. Men kändes bra att vara uppmärksam.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie







måndag 14 oktober 2019

Livet

Livet går vidare vad som än händer. Att leva med någon som är sjuk är inget någon drömmer om att få göra. Men när sjukdomen kommer är det bara att leva med. Sedan får det gå som det går. Även som i mitt fall lever min gubbe med ständiga funderingar och för mig som står på sidan om är det en miljon mera funderingar. Det kan vara små saker som blir stora samt gör så att jag mår så jävla dåligt ibland. Det värsta är nog att omgivningen inte förstår ett skvatt. Ibland önskar jag att de som inte förstår skulle få en mera inblick i hur livet ser ut för de som är nära anhörig till någon som är sjuk. Det gäller att vara tuff i mitt tänkande, agerande och uppförande. Ibland blir det inte bra och det är precis då som det kommer upp en massa konstigheter i min hjärna. MEN det är då jag använder mina ”verktyg”. Försöker inse att om inte människor i min närhet - det kan gälla släktingar, kompisar ...ja precis vem som helst - inte förstår - ja då lägger jag ner. Ödslar ingen energi på sådant som ger mig negativa vibbar. Jag försöker så gått jag kan. Bästa är när jag får hjälp med att styra mitt stora fartyg av någon som förstår. Det finns inte många i min närhet som fattar vilket jävla helvete jag har varje dag. Därav blir det inte många människor att umgås med. För orken finns inte till nyfikna människor som bara gottar sig i andras elände. Jag försöker hitta någon slags ro i vardagen. Har funnit korsord, (har fått hjälp som ni ser på bilden) böcker och nu även stickning. Det känns bra att få tid till sådant som jag kan styra över själv. Jag är även glad över att kunna jobba som jag gör. Hoppas att det håller i sig länge. Jag vill även kunna resa mycket...hoppas att även det kommer att hålla i sig. Jag vill även kunna ha en kolonilott med stuga att pyssla vid eller en annan stuga där jag kan finna ro. Önskar att jag kunde ro hem mina föräldrars paradis. MEN för att jag ska kunna leva o ha det skulle det behövas så otroligt mycket pengar samt kunskap om så många saker som jag vet med mig att jag inte kunde ro hem själv. Även fast det är mina föräldrars paradis så känns det som om de levde på 1960 talet och har stannat där.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

lördag 5 oktober 2019

Mycket skärmtid

Det har blivit väldigt mycket skärmtid på kvällarna. Dels kolla in ett nytt boende till en närstående. Men också mycket nöjes koll. Som ni vet har jag alltid velat ha en liten stuga och helst en kolonilott i Fålhagen. Det är bra att ha en dröm... allt går liksom lättare då. Men jag har hittat många fina härliga stugor. En i Herräng, en i Rimbo och drömmen blev utav de senast som jag kollat in på är i Enviken i Rättvik. Den hade precis allt. MEN jag vill inte ha en stuga så långt bort. Nej Fålhagen är nummer 1. Här kommer en massa bilder på dessa stugor.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie











söndag 29 september 2019

Min vardag

Att vänner och bekanta flyr - känns konstigt MEN i min sitts så bryr jag mig inte om det så mycket.
Det som är jobbigast är att människor INTE vet hur det är att leva med en som har Alzheimer.
Sjukdomen kan börja 10-20 år innan en diagnos. Det jag kan känna är att OM jag hade kunnat förstå och sett detta innan. Men det gjorde jag inte.

Att vara anhörig

Demenssjukdom kallas ofta ”de anhörigas sjukdom”, eftersom det ofta blir mycket svårt för de närstående. Anhöriga känner sig många gånger rådvilla och förhållandet blir inte bättre av att en tidigare vänskapskrets blir allt mindre och mindre därför att vännerna inte förstår att personlighetsförändringen beror på sjukdom. Det är dock viktigt att förstå att det är den som blir sjuk som starkast upplever sjukdomens konsekvenser.
Det är inte ovanligt att anhöriga hamnar i krissituation när den närstående blir demenssjuk. De får ta ett ökat ansvar och känner ängslan och oro inför framtiden. Därför är det viktigt att lyfta fram de anhörigas situation och att ge dem stöd och hjälp. Det är viktigt att slå larm innan man nått den gräns när man inte orkar längre och att söka hjälp i tid fastän det tar emot.
Det kan vara svårt att uppfatta och förstå att en person är demenssjuk. I början kan allt verka normalt och nästan som vanligt – man döljer det dåliga minnet. Efter hand blir problemen mer dominerande och hos den drabbade finns ofta en stor lyhördhet för den försämrade förmågan och för omgivningens reaktioner. Det är vanligt att man blir ledsen och nedstämd. Som närstående till en person med demenssjukdom är det viktigt att i första hand se och möta människan och inte låta sjukdomen dominera.
Den som är sjuk upplever ofta en stor osäkerhet. ”Var är jag, vem är jag, vem är du?”Det är förståeligt att den demenssjuke då söker och griper efter någon att ty sig till. Den demenssjuke kan med sina många frågor, sitt ständiga sökande och sin misstänksamhet när hon/han känner sig vilsen vägra att ta emot hjälp. Kunskap om sjukdomen och om hur man kan bemöta den demenssjuke är därför viktigt.
Här är några råd som vi hoppas kan underlätta något i din situation.
  • Glöm inte bort dig själv! För din närståendes och din egen skull är det viktigt att du har ett så bra liv som möjligt.
  • Alla är vi olika. Varje demenssjuk persons situation är unik. Det går inte att jämföra med andra.
  • Försök att lämna dina samvetskval. Hur mycket du än gör kommer du alltid att tycka att du borde gjort mer.
  • Att leva med en person med demenssjukdom innebär ett sorgearbete. Inte bara för dig som närstående utan också för den som själv drabbats och era nära vänner. Tillåt sorgen och låt det få ta tid.
  • Var öppen mot omgivningen med din situation. Det är nödvändigt för alla parter att kunna stötta varandra.
  • Även om det tar emot så sök hjälp i tid, innan alla dina krafter tagit slut.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie