Startsida

torsdag 10 januari 2019

Frustation

I går var de det årliga åldringspåfyllande dvs födelsedag för mig. Ett år närmare pensionen. Ja om jag nu hinner till den. I vilket all som helst har gubben frågar mig ett antal gånger vad jag önskar mig i present. Men jag känner att jag har det mesta jag vill ha. Men jag förstår gubbens frustation när han vill ge någonting och inte kan ta sig själv till något inköpsställe. Vilken tur att lästa dottern ringde honom och fråga om han ville ha hjälp. Han blev så himla överlycklig över det. Så han kunde ge mig en superfin bukett med tulpaner, tistel och några lukta gott kvistar. Det är å himla fint med lösa blommor tycker jag. Jag blev överlycklig och gubben också.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

torsdag 27 december 2018

Undrar vad som behövs?

Jag undrar vad som behövs igentligen när det gäller mig själv och min brottningsmatch mot sockermonstret? Jag vet att det inte är bra för hälsan att äta godis, kakor och snacks. VARFÖR gör jag det då? Det finns många faktorer att "skylla på". Men jag vet att min kropp hänger på en skör tråd just nu och kroppen har skickat ut varnings signaler. NU ÄR DET KRIG min kropp mot sockermonstret.
Jag personligen måste ge mig andra vanor med intag av föda och i rimliga mängder. Annars kommer jag inte att hålla.
Älskar dessa underbara krukor. Måste hålla koll efter flera på loppis.
Ta vara på livet och varandra.LEV NU. Kram Marie

onsdag 26 december 2018

Juldagen 2018

Den absolut bästa juldag jag kunde tänka mig blev det.
Korvgrillning samt mysbrasa, pulkarace, musikquiz och tacos.
På 72,2 kvm är det svårt att få till det utan stoll och bråk. Därav kom uteaktiviten till. Det blev så himla bra. 
I just denna backe åkte jag när jag var liten. Där ramlade jag även en gång och slog min tinning. Det var då jag fick sy vid mitt vänstra ögonbryn.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

lördag 15 december 2018

Skulle lätt kunna ge upp

Jag vet att jag inte kan ge upp! Men jag skulle lätt kunna göra det. Vad kulle jag kunna ge upp?
Jag skulle lätt kunna bli förtidspensionär. Jag känner att jag har inte tid med mig själv längre. All min egen tid "äts upp" utav saker som måste fixas. Ja saker som tidigare har varit gubben som fixat. Det finns absolut ingen som kan föreställa sig hur det är att leva mitt liv. Men o andra sidan finns det ingen som bryr sig om det heller. Så VARFÖR vill jag då ge upp? Jag vill att min livskamrat ska ha det bra. Jag tror även att han har det bästa möjliga.
Jag skulle även vilja kunna vara mera med mina alla barnbarn. Kunna bjuda på hembakade bullar till mellis när de kommer hem från skolan, hjälpa dem med läxor, läsa sagor, pyssla, spela spel, göra hemlagad glass, bygga pussel....helt enkelt njuta varje dag utan att behöva jobba! Tänk om turen skulle finnas att vinna en himla massa pengar så att vardagen gick runt. Tänk om det fanns pengar till att kunna köpa mig ett litet torp eller en kolonilott. Kunna plocka in pioner från sina egna odlingar.
Drömma går ju! Det är väl tur.
Idag blev jag glad när största dottern byggde ihop ett pepparkakshus. När jag var liten blev jag avis på mina kusiner Camilla och Cecilia som varje jul hade en mamma som fixade ett pepparkakshus, ordnade julgransplundringar och bakade mycket hembakt. Det sätter sina spår i mig. Därav blev jag glad att se det fina huset som tillverkades idag. Tradition.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

söndag 9 december 2018

Det rullar på

Ja tiden, dagarna, timmarna rullar på. Gäller att ta vara på varje sekund. Men en stark livsvilja går det ju att få ut saker och ting. Men ibland känner jag att min egna tid inte finns. Men vad spelar det för roll igentligen....jo det betyder mycket för att orka med livet. Det är mycket fokus på jul just nu. Jag kan säga på en gång att så som jag vill ha det med just julen - blir det ju inte. Jag vill pynta, baka och fixa. Men det blir inte så. Då brukar jag tänka snabbt - det blir bra ändå. Viktigast för mig är att jag får ha min familj runt mig. Mina barn med sina familjer. Mina föräldrar. Min svägerska - som betyder väldigt mycket. Mina underbara kollegor. Sedan räcker det! Ja det klart grannarna på loftet....vilka människor. Vi hade en så himla tur som kom hit. Gubbens kommentar på fredagsmyset hos mina föräldrar var " Jag vill aldrig mera bo i hus igen". Det känns skönt att jag var så drivande i detta med flytt och att det blev så bra. Men jag kan sakna min lilla dröm jag har haft hur länge som helst. Att kunna få krypa in i en liten stuga. Typ som en kolonilott eller ett torp med begränsad tomt att pyssla med. Den drömmen finns kvar. Men jag känner att jag vill inte ge 650 000 kr eller mera för detta. Så just nu går tankarna i mitt huvud - ska jag överta sommarstugan i Vänge eller inte? Många frågor med för och naktdelar.
Jag känner spontant att det borde finnas kvar i släkten. Speciellt när största barnbarnet säger - mormor jag gillar det här stället, det är så lugnt här.
Men det här vore mera min dröm. Ett litet torp i skogen, gärna med skogstomt. Vedspis och liten yta.
Drömma går ju!
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

lördag 17 november 2018

Bokstavstavla

Jag köpte för en tid sedan en bokstavstavla. En onödig sak - men väldigt rolig att kunna förmedla citat eller annat. Dessa två citat har jag delat med mig. Båda är tillägnade till min gubbe. Även fast jag kan vara väldigt svag ibland kan jag inte visa det. Det finns bara en stark Marie i detta hushåll. Tanken dyker upp ibland " undrar hur många människor orkar allt som jag orkar?" Jag kan säga här och nu att med min livskamrat och min man släpper jag inte taget på så länge orken finns. Vi har funnits för varandra så länge och gått igenom så mycket. Både glädje och sorg.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU.Kram Marie

lördag 10 november 2018

Avundsjuk

De flesta människor är troligen avundsjuka på andra. Så även jag. Jag skulle vilja ha ett jobb där smink och nagellack är tillåtet - att kunna känna sig fin. Jag skulle vilja kunna fotografera som värsta fotografen - men jag har inte näs börjat fototräna. Jag skulle vilja kunna jobba hemifrån - tänk vad skönt att slippa klä på sig och bara vara i sin trygga vrå. Jag skulle vilja ha en frisk gubbe som var händig - så vi kunde fixa till lite här och där. Jag skulle vilja vara en mera rörlig människa och inte dessa tunga egen tilltuggade kilon på mig. Jag skulle vilja kunna prata engelska flytande som min största dotter. Det är väldigt enkelt att sitta hemma och känna sig avundsjuk på det ena och det andra. Det gäller ju att kunna se det fina som finns just i mitt liv....bara i mitt liv. Jag har tre fina döttrar som jag älskar så himla mycket. Jag har 6 stycken gudagåvor - barnbarn. Jag har mina föräldrar i liv och på nära håll. Jag har fortfarande min älskade gubbe och livskamrat vid min sida. Jag har ett jobb som ger mig de fina kollegorna och påfyllning den 25:e i plånboken. Jag har en lägenhet som jag trivs i. Alltså varför finns det avundsjuka i mina tankar. Nej adjöss med den...välkommen bara mitt liv. Det är ju trots ändå bara jag som kan bestämma över det och det finns ingen ingen som har det som mig.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie